MENY
"Ta en gullig hund, gå ut i en park och så kommer brudarna hänga runt halsen på dig". Så lyder beskrivningen till filmen med samma namn från 2002. Och jag kan garantera er där ute, hundtricket fungerar. Bortsett från det faktum att det i mitt fall varken rör sig om brudar eller killar - utan tanter. Och just idag blev jag varse om precis hur fantastiskt det kan vara.
I vanlig ordning tar jag med Herman ner till Umeälven. Det är en solig majeftermiddag som, trots kylan, lockat en hel del motionärer och hundägare till vägen som så idylliskt löper längs vattnet. Plötsligt märker jag att jag fått sällskap.
Det är en tillsynes helt vanlig dam i sextioårsåldern som vandrar med sin långhåriga chihuahua. Hundarna hälsar på varandra och detsamma gör främlingarna vars händer håller i kopplen. Det pratas allmänt om hundar, och när jag frågar vad hennes heter så svarar hon Miroi. Jag undrar nyfiket var namnet kommer ifrån. Det jag inte visste då, var att svaret på denna enkla fråga skulle lämna mig med en tår i ögat och ett avtryck för livet.
Det var snart två år sedan som beskedet kom, mitt under planeringen av den efterlängtade resan till Frankrike. Sådär oväntat och drastiskt, som bara livet kan vara. Hennes livspartner hade drabbats av en elakartad tumör, och läkarna gav honom två veckor. Efter sju månaders kamp somnade han tillslut in. Men han kunde inte ta farväl riktigt än.
Några dagar efter mannens död fick hon plötsligt ett eftersänt brev hem till sig. Där i fanns även en lapp med budskapet "det enda jag vill, är att du döper honom till Miroi". I brevet uppmanades hon att hämta en hund som nu var gammal nog att flytta hem till sin nya matte. Mannen hade alltså köpt hunden till sin hustru, innan sin död, i syfte att fylla det tomrum som han skulle lämna efter sig.
– Min man är död men han räddade mitt liv. Det är jag och Miroi nu.
Hennes ord klingade i mitt huvud hela vägen hem. Tänk så otroliga saker man kan få höra från en främling - om man bara vågar lyssna.
32