MENY
Men nyvakna ögon från månader av dvala i mörker vandrar dammiga skor på vårgrusig asfalt. Värmande strålar smeker en blek kind och en alldeles för van väskaxel bär stadigt upp packningen efter års erfarenhet av att vara en så kallad "trunkunge". En trunkunge med en nyckelknippa likt en vaktmästares med benämningen "hem" i plural.
Det var dags igen. Att ta en paus från björkarnas stad mellan broarna, under svingeln, Öst på stan. Bort från fjällräven och doc martins. Bort från måsten, isolation , stämpelklockor, och en redaktionssal med små intelligenta röster spekulerandes om det stora.
Nog för att Norrland och allt där till ligger intill hjärtat, men ett besök i verkligheten är på sin plats. Jag lägger en oviss sommar, en framtidsångest och ett stundvis svidande bagage på hyllan för några dagar. Inombords bubblar istället ett sprudlande vårskrik och vid destinationens slut väntar Norrköping och min andra halva.
En dag ska vi bo i samma stad.
1